- Mina Änglar
- Klimatsmart livsstil
- Katt Sir Carl
- DM1 Monika
- Diabetes typ 1 min sjukdom
- Djur i mitt liv
- Gamla tider
- Kontakt
- My Guardian Angels
I militärtjänsten hamnade jag på ett motorkompani i Södertälje. Vi fick lära oss att bygga vägar och sedan kunde andra komma och spränga våra vägar, men sedan kunde det vara tvärt om nästa gång, vi kom och sprängde deras vägar. Vi fick lära oss att spränga med sprängdeg, det var väl väldigt nära att någon höll på att klanta sig så att det höll på gå tokigt. På den tiden när man höll på med ammunition eller sprängdeg så behövde man bara säga "ingen ammunition kvar" efteråt, så det var många som tog med ammunition hem, även jag, fast det har jag gjort mig av med nu. Det var heller inte svårt att nypa av lite sprängdeg och ta hem ibland om man ville det. Jag var ganska duktig på att skjuta prick med k-pist. Första gången som vi kastade handgranater så var det flera som blev ganska spaka när de hörde första smällen, hur enormt kraftig detonationen var.
Det hade precis hänt en flygolycka på en flygplats när jag låg inne, nära landningsbanan, och det fanns inga räddningsvägar runt då, så vi fick rycka ut och göra räddningsvägar runt flera flygplatser, först Arlanda, sedan Västerås m.m.
Jag har ofta hört att de flesta som råkar ut för något, t.ex. fastnar i en hiss mitt i natten på den tiden det inte fanns mobiltelefoner eller gick att larma någon från hissen, får panik och kan inte tänka klart.
Min hjärna fungerar tvärt om när något händer, jag börjar nästan tänka klarare för att lösa situationen. Som exempelvis på 80 och 90 talet när jag jobbade som tidningsbud, 3 gånger har jag fastnat i hissen mitt i natten, utan möjligheter att larma någon. Första gången var det en sådan där gammal hiss på Kungsholmen, och det var ju inga problem, det var ju bara att sticka handen genom gallret och öppna. Men 2 gånger har jag fastnat i modernare hissar i Minneberg. Jag har ju ofta haft något på mig ute, på senare tid har jag blivit kallad MacGyver för att jag alltid hade små verktyg m.m. för att lösa alla situationer. Så jag skruvade helt enkelt ner hissen för att kunna hasa mig ut ur hissen som inte var riktigt nere på plan.
En annan gång på natten i Kronobergsparken när jag precis skulle låsa upp en port kom det plötsligt en pundare springande och vrålande jätte argt att han skulle ha tag på mig för han hade fått för sig att det var jag som anmält honom för polisen. De flesta hade väl låst upp porten fort och stängt, men jag gjorde precis tvärt om och vände mig om och bemötte honom vänligt och han blev så chockad att han kom av sig helt och vi kunde prata trevligt om vad som hade hänt.
Kommer också ihåg en händelse när jag inte hunnit tänka efter, före agerande, kanske tur nog för det kunde gått tokigt. Vi satt 4 personer runt en gasollampa och skulle tända den. Det visade sig efteråt att det var fel på gasoltuben och den hade ett läckage, Vi hade lite problem att tända lampan och plötsligt slog en eldkvast upp från gasoltuben och allas huvud kastades bakåt utom mitt som utan att hinna tänka kastades framåt mot eldkvasten och blåste ut lågan någon sekund efter att den antänds.
Under min tid i grundskolan var jag inte speciellt framträdande, det var inte så att jag gärna tog på mig att uppträda eller hålla ett föredrag i klassen. Men det ändrades någonstans på vägen, jag tror att det började från gymnasiet och när jag senare bl.a. var på flera olika kursgårdar som den på bilden i Uddevalla, tagen på en del av kursdeltagarna i en stor sal, så ville min grupp absolut att jag skulle hålla föredraget inför alla kursdeltagarna i salen om vad vi kommit fram till, och jag hade inga som helst problem med det.
Jag har också blivit väldigt "OSvensk" sedan jag flyttade ut på landet med att jag har väldigt lätt att komma i kontakt och prata med främlingar ute. Det händer till och med att jag kan knacka på ett hus när jag går förbi, bara för att jag undrar vilka som bor där, som jag gjorde i mitt gamla barndomshem i Råcksta och 2 gånger i ett torp, och det har alltid blivit trevliga samtal.
Runt 80 talet reste Monika och jag en hel del på semestern. Först i vanlig herrgårdsvagn som vi även sov i, först runt i Sverie och Norge (läskiga vägar mot Bergen). Sedan i en Dodge 200 med kampers som man skruvade upp taket på när man stod stilla så att man sov ovanför förarhytten. Det var inte vanligt med husbilar då så det var alltid lite uppståndelse när man kom inmullrande till olika platser. Vi hade avgasrör som låg utanför på sidorna som mullrade ganska bra. Vi åkte runt i väldigt stora delar av nedre halvan av Sverige. Sedan flög vi till Grekland och åkte runt mycket i klassiska Grekland och till Mykonos.
