Man fick lära sig att inte lägga ifrån sig spadar eller grepar, man skulle passa sig för att stå vid väggar för då kunde man bli pressad mot väggen, och om de kom springande mot en när man var ute så fick man inte springa utan bara vika åt sidan. Och om man hamnade i någon pressad situation så skulle man slå mot snabeln, för det var enda stället som de överhuvudtaget kände något.

När vi var ute allihopa och då var det också med 2 tjejer från djurvårdarlinjen så såg jag lilla Neu som skulle leka med oss och det var lite halt ute eftersom det var vinter. Han tog sats mot oss 3 och tjejerna från djurvårdarlinjen sprang skrikande mot dörren, men jag vek bara åt sidan som jag lärt mig. Då bromsade Neu men halkade så hon höll på att ramla mot mig. Lite senare var det 2 unga djurvårdare på elefanthuset som sa att jag skulle ge Fatima ett bananskal, de hade stoppat i senap i den men det visste jag inte då och Fatima glömde inte det så när jag senare var nere i vallgraven och städade inomhus, så var det stor publik på andra sidan. Plötsligt såg jag Fatima suga och suga massa vatten från hon vid mig på andra sidan. Jag anade vad hon var ute efter så jag hann vika åt sidan när hon sprutade mot mig så hon träffade halva publiken istället, och den andra halvan skrattade. När jag slutligen var klar i vallgraven så gick jag upp för stegen som var monterad vid den vågformade väggen och då kom Fatima snabbt och pressade mig in i väggen. Jag slog så hårt jag kunde mot snabeln flera gånger och till slut så släppte hon.

Vet inte riktigt när vi började tjuvröka riktigt men det var kanske vid 12 års ålder, kanske lite tidigare och det var lite av varje, cigaretter, cigariller, pipa och även snus. Första gången jag drack sprit och råkade ut för min första fylla var vid 12 års ålder efter att en kompis snott ett par kvartingar Explorer från sin pappa. Jag kom hem den dagen och tog mig med möda upp för trappen till sovrummet samtidigt som jag sa att jag mådde illa. Hon måste sett hur det va ställt men sa inget utan hämtade bara en hink till mig.

Det pratas ofta om att droger och liknande bara går ner mer och mer i åldrarna, men jag vet inte riktigt om det är sant, det är bara det att det inte pratades om det förr i tiden. Jag vet bl.a. en kille som var något yngre än oss som hade provet på en del saker när han var 12 år. Själv har jag 1 gång provat röka brass. Det fanns plattan på T-Centralen där folk köpte brass och annat mer öppet än idag, men sedan fanns det också något vid Blackebergs tunnelbana som brukade kallas lilla plattan. Dit kommer vi ett par småkillar på max 14 år och de kommer fram genast och vill sälja brass åt småkillarna, en liten bit i en tändsticksask för 10 kr.

Till nyåren brukade det inte vara så svårt på den här tiden att köpa ut smällare, även om man inte fyllt 15 år, så vi brukade väl ha ganska mycket smällare en bra tid innan. Och visst gjorde vi flera tokiga och rent livsfarliga saker. Minns att en smällare smällde alldeles ovanför mitt huvud. En gång gjorde vi något riktigt tokigt, tejpade ihop flera smällare och laddade dem i en plåtburk så att det blev väl egentligen en bomb.

En dag hade de ställt ut flera stora gamla tvättmaskiner utanför Råckstatvätten som de bytt ut. De var så stora inuti trumman att man nästan kunde stå raklång i dem. Då kom vi på en ny sport att man skulle lägga in en prilla och gå in i trumman medan en annan satte full fart på trumman och stängde luckan.

Blomman och jag fortsatte och senare cyklade jag med Blomman bak han hade luftpistolen. Plötsligt kom en polisbil upp gämsides eftersom jag skjutsade Blomman. Efter ett tag när de pratade med mig gled luftpistolen fram hos Blomman så polisen såg det, så de tog mig hem och just när de är hemma hos mig så ringer Evas pappa och säger att jag har skjutit Eva på kinden.

De här sysslade mest med att sniffa vilket inte jag gjorde och drack öl vilket jag kunde göra till viss gräns. De i gänget förstod heller inte varför jag var med dem men jag behandlades med respekt av dem, även konstigt nog av han som var lite ledare för gänget Roffe, och som ingen egentligen gillade, och han brukade aldrig behandla någon med respekt. Han hade bland annat som sport att när vi satt i skogsbrynet och drack öl nära Ådalens lekpark så gick han iväg och sa att han skulle kissa, sedan kom han tillbaka och satt och pratade länge med oss och höll i sin ölburk. Slutligen var det alltid samma person som aldrig lärde sig utan frågade Roffe om han fick en klunk av hans öl och det var samma visa varje gång, Roffe hade kissat i ölburken.

En dag kom mina föräldrar hem och sa att de hade varit på en visning av nybyggda villor i Sollentuna och lite av impuls köpt ett hus. Jag var faktiskt glad att flytta, jag hade haft ganska bra uppväxt i Råcksta men nu var exakt rätt tidpunkt, vem vet vad som hade hänt om jag blivit kvar i det gänget, hur många lever idag?

Hörde många år senare av en arbetskompis på Ericsson mobiltelefoner att han jobbat med att försöka hjälpa "värstingar" i Stockholm och framförallt i Vällingby under den här tiden och han sa att de värsta värstingar i Stockholm just då fans vid parkleken i Vällingby, och framförallt Roffe och sedan sa han hans speciella efternamn.

"Herregud" tänkte jag, det var ju dom jag var med.

Roffe är död sedan länge har jag hört, jag tror det var överdos, inte förvånande sa den nära släkt som berättade det. En annan som var ganska framträdande såg jag när jag var c.a. 30 och gick med Monika i Vällingby Centrum. Han höll till med A-laget utanför systembolaget och han va väl inkörd där fast han inte var så gammal. Undrar just hur det gått för resten?