Diabetes typ 1, min sjukdom som jag fick när jag var 36 år 1992

1992 fick jag typ 1 diabetes, det var straxt före julafton som jag själv konstaterade att jag hade det eftersom jag började dricka mycket vatten och kissa mycket och jag hade plötsligt svårt att läsa texten på tv som beror på att man har fått vätskesamling i ögonen.

På den här tiden åkte man alltid in akut till sjukhuset om de upptäckte typ 1 diabetes och så fick man stanna minst 1 vecka och lära sig ta sprutor och hur man ska äta m.m.

Jag gick i alla fall till en läkare i Hässelby som i efterhand fick kritik att han gett mig många felaktiga råd. Han konstaterade snabbt att jag hade diabetes som jag trodde men visste inte om det var typ 1 eller typ 2 men gav mig dåliga råd, skickade in en remiss och skickade hem mig dan före julhelgen.

Tidigt första morgonen efter julhelgen ringde en upprörd överläkare från diabetesmottagningen på karolinska. Hon kunde inte förstå att han hade skickat hem mig och sa att det var solklart att det var typ 1 diabetes, "Du är ganska smal va" sa hon, ja det är jag. Så jag fick snabbt åka in.

Väl inne på sjukhuset gjorde jag klart att jag inte kunde tänka mig att vara kvar över nyårshelgen fast det bara var dagar till nyårsafton. Så jag tog med en gång tag i insulin sprutorna och gav mig själv insulin, maten hade jag inga problem med eftersom jag under en tid jobbat med att äta mer som man ska göra, mindre kött och mera grönsaker och helst inte så mycket potatis.

De ville gå igenom mina tänder också hos en tandläkare i källargångarna på Karolinska och jag hade ju inte varit hos tandläkaren de senaste 12 åren. När man satt där nere och väntade i de mörka gångarna utanför tandläkaren kom det ut personal från rummet bredvid som var tandkirurgin som flera gamla gick in till. Det var unga punkartjejer i full utstyrsel som jobbade där. När jag kom in hos tandläkaren och hon började gå igenom min mun och rabblade upp massa saker till tandsköterskan som antecknade för fullt så tänkte jag "det här låter inte bra" När hon var klar efter ett tag sa tandsköterskan "Det låter vackert i den där munnen, får jag komma och titta"

Efter 3 dagar kom de och sa att vi brukar aldrig göra så här men jag fick åka hem nu.

Efter en tid med diabetes och när jag började närma mig 50 så gick jag upp i vikt så jag började i slutet av 2006 att jobba för att gå ner i vikt samtidigt som jag jobbade lite extra med att hjälpa andra med just att gå ner i vikt. Jag gick ner 10 kg på 7 veckor och 18 kg på 6 månader. Jag jobbade ganska mycket på oregelbundna tider och om jag någon gång sjönk väldigt lågt i blodsocker så var det inte som det är idag, När man sjunker väldigt lågt så kan man hamna i en drömvärld med massa konstiga saker men det tillståndet man befinner sig i beror aldrig på att man ligger för lågt enligt drömvärlden. jag kan hamna i den här världen nu också även om det inte händer ofta men nu vet jag alltid att jag måste ta druvsocker.

Den här dagen när jag hade avslutat ett arbete i Bromma och hade inte klart för mig att jag borde minska insulinet när jag gått ner 18 kg och hade 10 mil att köra hem, jag vet efteråt att jag var väldigt konstig innan jag körde iväg och det har också en annan person märkt.

Efter någon mil föll jag nästan i koma. Jag hade nog kört minst 1 mil medvetslös men mitt minne har ju alltid fungera så att när jag är i stort sett medvetslös oavsett om det är lågt insulin eller i min ungdom p.g.a. fylla så har jag ändå minnen. Jag har bl.a. minne av att jag kört in med höger sida på ett lastbilsflak när jag låg i omkörningsfilen.

Efter en tid när jag började vakna upp mellan Bro och Bålsta på vänster sida på motorvägen. Först la jag märke till flera larviga handdukar som hängde över ratt och passagerarsidan, det var krockkuddarna. allt i bilen hade farit runt i bilen och det låg saker under pedalerna. Det var flera bilar runt om och ganska mycket folk. Dörren på förarsidan som nästan var bortsliten och öppen och då såg jag att bilgolvet låg jäms motorvägen eftersom framhjulet på förarsidan var bortslitet. En kvinna som hade legat bakom mig sa att jag hade kört i 140 km/tim in i mittenräcket, jag hade slitit bort mellan 50-100 m mitträcke och bilen var totalförstörd.

Ambulansen kom och hämtade mig fastspänd på bräda genom passagerarsidan och jag sa då att jag hade diabetes, innan jag kommit helt ur bilen hade en person tagit blodprov på mig och sa att jag hade 0,1 d.v.s. jag var väl nästan död.

Efter att ha legat ett dygn på Enköping lasarett och gjort massa olika undersökningar och tester fick jag höra från flera personer något som jag aldrig hör på sjukhus tidigare.

"Vi kan konstatera att du har haft skyddsänglar med dig".

Det som hade hänt med mig var att jag fått en blodutgjutning under vänster lillfingernagel, stort som ett knappnålshuvud.

I närheten av den här händelsen fick Monika två stora tumörer i äggledarna och livmoder samt att min pappa dog väldigt hastigt, allt kan hända så hastigt så då tyckte Monika och jag som varit förlovade i 30 år att det var dags att vi gifte oss.

Omstart med ett hälsosammare liv med typ1 Diabetes efter jag fyllt 62 år

11 December 2018 blev jag mer och mer intresserad av att forska och leta upp hur man kan få ett hälsosammare och längre liv med bättre hud och mera hår även för en typ 1 diabetiker.

Samtidigt började jag ställa in insulinet bättre, somliga diabetiker säger "om du ligger bra under dagen så tycker jag inte att du ska ställa om långtidsinsulinet för att du sjunker på natten" men jag är av en helt uppfattning och ställde in långtidsverkande så att jag låg jämnt på en bra nivå hela natten men det tog ett tag innan jag hittade rätt och då får man heller inte äta saker innan på kvällen, om jag märker att jag sjunker lite så tar jag bara något digistivekex så jag ligger mellan 5-8 sedan ligger jag så hela natten.

Jag gick ganska snabbt ner i vikt och kunde ta mindre insulin och ändå ligga bättre i blodsocker. Jag hittade mycket kläder undanstoppade i mina gömmor från ungdommsåren när jag var riktigt smal, många jeans, till och med min 1:a jeans väst som jag tillverkade när jag var 11 år fick jag på mig fast kunde inte knäppa.

Jag började få tillbaka hår och har nu klippt mig kortare än jag någosin kunnat gjort (för då hade jag sett flintskallig ut) med en klippmaskin. Jag hittade massa gamla linnen, eller vad sägs om den här Sverige T-skirten som kom och var poppulär i början av 70-talet eller om det var slutet av 60-telet, eller de här jogging linnena som kom i joggingvågen lite senare på 70-talet och skapade låten jogging, jogging, jogging.

Sedan kom T-skirten för a non smoking generation. 1988 köpte jag den svarta på fallskärmsklubben när jag hoppade fallskärm.

Jag har alldrig haft problem eller så mycket hål i tänderna fast jag inte skött dom exemplariskt och de har varit ganska vita men nu fick jag reda på att om man får infektioner i tandköttet så kan det lätt påverka flera sjukdommar och organ i kroppen. När jag sedan var hos min tandläkare och berättade för henne att jag numera varje morgon och kväll först använder tungskrapa och sedan tandtråd och därefter tandstickor, sedan tar jag 2 cm tandkräm som man ska göra, får jag inte plats på tandborsten så tar jag lite på fingret och stryker på tänderna, borstar 2-3 minuter och sedan sköljer jag inte ur munnen för det är viktigt att man inte ska göra. På morgonen sköljer jag med flux men det gör jag efter tandstickorna och före tandborstningen sa jag och hon blev imponerad. När hon undersökte mitt tandkött sa hon att "du ska vara väkdigt stolt över din nya livsstil för trotts min ålder så kom hon inte ner till 2 med stickan och 4 är fullt godkänd"

Sedan kommer vi till fötterna. Har ofta använt salvor från apotek som de lovar ska göra fötterna så mjuka och på senare tid börjat få nagelsvamp och köpt olika saker som ska fungera bra men det går sådär. Till den här saken hör att när jag gick i grundskolan så hade vi syster Göta som alla skojade om för det hände ofta att när man besökte henne för olika åkommor på kroppen så sa hon alltid "ta ett varmt fotbad" flera år efter att jag slutat där hörde jag att eleverna fortfarande sa att hon sa samma sak och det skojades om det när man träffar gamla elever idag. Så en dag för några veckor sedan så läser jag om hur nyttigt det är för flera kroppsdelar att ta ett varmt fotbad ofta och slås av tanken "hon var kanske inte så bortkommen syster Göta"

Nu har jag köpt ett bra fotbad på apoteket med bubbel, masage och värme som man blandar i pulver mot förhårdnader, nagelsvamp och fotsvamp och försöker använda varje kväll och nagelsvampen försvinner fort och man får mjuka fötter.

Äter bara 8 timmar per dygn, (16/8 som de forskat på ett antal människor i Australien att om de åt samma hälsosamma kost och motionerade ungefär lika så gick de som bara åt 8 timmar per dygn ner fortare i vikt och fick bättre hälsa) om jag inte sjunker vilket jag inte gör ofta, ligger lågt i koleostrolet fast jag slutat med all medicin mot det. Har slutat med sötsaker och allt med socker i och känner inget behov av det längre trotts att jag har en fru som är ett stort godistroll och inte kan vara utan.

Numera efter viss kost som jag tar från naturen så tar jag bara mindre och mindre insulin och blir bara bättre och bättre fast jag är över 66 år med mjuka varma fötter som jag kan känna en pytteliten fästing på och ligger oftast i målvärde och på natten alltid i målvärde.

Jag har nu efter att jag bland annat börjat leva som samlare under sommarhalvåret och ätit speciella växter plötsligt blivit ännu friskare på ett sätt som man inte ska kunna bli som diabetiker typ 1.

Jag har väldigt bra hälsa för min ålder och inte varit sjuk på hela 2000 talet trotts att jag ibland stått och pratat med folk som haft influensa men när jag talar om att jag har diabetes typ 1 så backar många och tror att det är problem, men min hälsosamma livsstil gör att jag alltid är frisk och glad och aldrig har problem med det vilket är väldigt ovanligt. En läkare jag pratade med i telefon som tittade på mina prover sa "men herregud, du har friska värden" när jag var på diabetesmottagningen så ropar sköterskan "men gud vilka varma, mjuka fötter" Jag känner en mikroskopisk fästing krypa på min fot, jag behöver aldrig oroa mig att jag sjunker eller stiger på natten det enda jag behöver är att ta insulin vilket är ovanligt.