- Mina Änglar
- Klimatsmart livsstil
- Katt Sir Carl
- DM1 Monika
- Diabetes typ 1 min sjukdom
- Djur i mitt liv
- Gamla tider
- Kontakt
- My Guardian Angels
1980 bodde Monika och jag i ett höghus i Högdalen. Då hade vi gasspis med grill i ugnen. En dag hade vi fått för oss att vi skulle grilla korv i ugnen, den droppade ganska mycket så vi satte in en plåt under. Plötsligt antände hela ugnen, men jag stängde snabbt av gasen så vi klarade oss ganska bra.
Läste om att man kan be sina skyddsänglar om hjälp genom att högt säga t.ex. var är mitt pass eller var är min plånbok. Kom då att tänka på att jag omedvetet har varit med om det några gånger, som när Monika och jag var runt i klassiska Grekland och Mykonos 1983. Då hade jag en digital armbandsklocka som varje gång siffrorna skiftade till ny timme sa den tyst, pip-pip. När vi skulle lämna ett hotellrum var klockan plötsligt borta. VAR HAR MIN KLOCKA TAGIT VÄGEN ? sa jag högt och både Monika och jag hörde hur den svarade pip-pip i fotändan av madrassen under täcket (hur den nu kom dit) tänkte jag, och vi skrattade lite för att den svarade direkt. När jag plockade fram den såg jag att det var flera minuter kvar innan det bli ny timme ??
Under andra halvan av 80 talet när Monika och jag bodde i Hässelby villastad fick jag problem med bromsarna på en bil som jag hade. Första gången jag märkte det var när jag åkte från jobbet på förmiddagen (jag jobbade natt och förmiddag då) när jag närmade mig den lilla rondellen vid Åkeshov i relativt hög fart eftersom det inte var någon trafik, och skulle bromsa ner så gick bromspedalen i botten utan att något hände, och det hjälpte inte på den här bilen heller att jag drog i handbromsen, det skulle visa sig att jag hade fått luft i bromssystemet. Jag började pumpa pedalen flera gånger och till slut tog bromsarna igen för en liten stund i alla fall.
En annan gång under den här perioden då jag brukade jobba väldigt mycket, ibland från 24:00 till 12:00 utan några riktiga raster, 7 dagar i veckan och ibland utan semester. Men jag tjänade hyfsat under den här perioden, stadsministern hade en månadslön på 30 000 då och jag låg alltid över 30 000 och ibland över 40 000 men på somrarna när jag också fick semesterlön fick jag ett par gånger över 90 000. Men en sommar när det var väldigt varmt med över 20 grader på nätterna, flera dagar i rad, och jag drack alltid mycket vatten då, men jag hade ju räknat ut att förutom att åka mycket bil så sprang jag också 3-4 mil varje natt. Då när jag vaknade upp på eftermiddagen hemma i min säng så kunde jag inte resa mig upp ur sängen. Jag hade 3 st. sjuksystrar som grannar i husen runt om så jag kröp över till henne som jobbade på akuten på Karolinska för att be om hjälp. Jag fick åka in med ambulans och det visade sig att jag hade fått vätskebrist trotts att jag hade druckit ett par liter vatten.
Dystrofia Myotonika typ 1, DM1
Monika och jag fick relativt tidigt klart att vi inte kunde få barn, det hade väl åtminstone delvis att göra med Monikas ärftliga sjukdom Dystrofia Myotonika typ 1, DM1 som vi inte visste något om då. Hon hade en del problem med äggledarna som de försökte fixa. De sa att om du inte får barn inom den här tiden så kan du inte få barn. Hon blev med barn efter den tiden men efter en tid så fick hon utomkvedshavandeskap. Efter en tid började vi försöka med konstgjord befruktning, och efter en tid blev hon med barn och magen började växa, vi var till och med och tittade på barnvagnar. Men sedan dog barnet.
1988 köpte Monika och jag en tomt 4 km ut på en lång udde med mycket natur mitt i Mälaren som jag ritade ett hus till och sedan beställde finskt rundtimmer till.
Det var skogstomt så det var mycket träd som jag skulle såga ner först men alla föll rätt, även den stora jätte tall som jag var tvungen att fälla för den stod precis där vi skulle bygga huset, fast den var läskig för jag var tvungen att såga länge eftersom det var så tjock stam och när den sen föll så var det inte som de andra träden som man kände att den var på gång utan det sa bara VOMM så låg den där, exakt rätt håll.
Men det var en som var lite läskig för jag hade åkt ut ensam en dag 10 mil, bara för att fälla ett träd, men när jag kom fram började det blåsa lite, men jag tänkte, jak kan ju inte åka hem igen, jag måste ju fälla den.
När jag sågat nästan igenom så började den blåsa fel åt ett håll så jag fick springa åt ett annat håll, men det var ett annat träd som stöttade upp den, sen blåste den tillbaka mot mig, så jag sprang tillbaka men ett annat träd tog den, innan den slutligen föll rätt.
En annan gång under samma tid hemma i Hässelby, hade vi en björk som hängde mot dagiset nedanför. Den var större än den ser ut på bilden och det gick inte att fälla den för då hade den ramlat över dagiset.
Så jag klättrar väl upp och fäller den uppifrån tänkte jag. jag klättrade upp med motorsågen och höll i mig i trädet med en arm och när hela toppen föll så sköts jag tillbaka som en katapult med en arm hållande i trädet och den andra med motorsågen i luften i full gång, det var några grannar bredvid som såg alltihopa.
