Min pappa höll flera gånger på att få hjärtsnurp för min skull. Jag är ju sedan födseln väldigt stor djurvän och har flera gånger kunnat prata med djuren genom bilder, både vilda och tama djur och framförallt med ett par katter som haft någon form av problem.

Ända från det att jag just kunnat gå och min pappa höll mig i handen när vi skulle gå in i en butik så hände det ofta att man stötte på hundar som var kopplade utanför butiken, det kunde ofta vara stora hundar som schäfer som visade tänderna, och då rörde jag mig alltid framåt så fort jag kunde med utsträckta armar och sa vov vov och kramade om dem, och det slutade alltid med att de viftade på svansen.

Minns mycket väl min första dag på dagis. på den tiden fanns det inte många daghem, i Råcksta fanns det väl bara det här. På den tiden lämnade man ju bara in barnet första dagen och gick iväg till jobbet. Vet inte om jag var 2 eller 3 år, men jag minns väl när min mamma lämnade in mig på den minsta barn avdelningen, som var den första byggnaden från höger och log mot mig och gick ut.