Att leva ett ensamt liv som naturmänniska i skogen med djuren och samla sin mat

Det är ett liv som min kropp och jag mår väldigt bra, men jag gjorde ett misstag att efter ett års frånvaro återgå till att börja med facebook för jag hittade en jättefin grupp av en händelse, vi som älskar naturen med fantastiskt trevliga människor som var kul att hålla på med i hela 3 dagar men sedan hände det som alltid händer på facebook att när jag talar om vad bra jag mår av det här livet och inte varit sjuk på nästan hela 2000:talet eller haft några känningar och bara blir bättre och bättre i min diabetes och helt plöttsligt nästan börjar bli frisk så jag nästan inte behöver ta insulin längre utom lite smådoser någon gång av direktverkande för att hela tiden ligga i målvärde men inget långtidsinsulin längre och inget för att få upp blodsocker heller så jag behöver aldrig vara orolig för att sjunka någon gång längre och diabetesläkare säger, bra, fortsätt leva så men då är det som alltid på facebook fast man hittat en så fin sida att det måste komma in någon som är mycket kunnigare än alla andra och säger att jag måste ta hand om mig och min diabetes för det är farligt att leva som jag gör. Min kropp mår inte bra av att höra av från sådana här människor och jag har inga behov i det fina liv som jag lever med att få gillande som många andra tycker är viktigt, jag ville bara dela med mig av det liv som jag mår så bra av, så det blir inte mer facebook nu.

Idag när Kalle kom in eller rättare sagt inatt för han kom 23:30 så började han studsa och hoppa och jag trodde att han lekte med någon sak som han hittat men det var en vårtbitare (högst upp i bildgalleriet) men den kom snabbt upp i min hand så jag hann rädda den ut.

Jag får hela tiden nya ideer om nya recept från det jag plockar från naturen eller tomten som här som jag fått ihop en färs som man kan göra hamburgare av och bröd av tempeh som jag gör själv efter eget recept plus en väldigt god sås och vips kan man få ihop en hamburgare fast mycket godare.