Janas "Vargar"

När jag arbetade på Lidingö med att tidmäta och göra om tidningsdistrikt, så träffade jag när jag var inne hos filialföreståndaren Jana för första gången "Janas vargar". Hon kallade dem så för det var Irländska hittehundar som var rädda för händer och speciellt från män. Fick höra från flera på filialen och även andra att de hade blivit huggna av dem, så alla var rädda för dem, framförallt en av dem. När jag böjde mig ner så kom tiken fram genast som jag kelade med. Då ville den andra också komma fram men Jana ropade "Försök inte, jag vet nog vad du går för". Jag brukar ha god hand med alla djur sa jag, men hon sa att det går inte med honom. Natten efter var det samma sak, men den 3:e Natten hann hon inte med, och blev alldeles chockad när han började kela med mig. hon sa senare att ingen annan man kunde behandla dem så. Några nätter senare när jag var på filialen med dem så var det en person där som inte sett att jag höll på med dem, när han såg att jag hukade mig ner mot honom så sa han " nej, akta dig för dom där, akta dig, nej, inte ansiktet, INTE ANSIKTET, nej jag törs inte titta" och så vände han sig om.

När jag kom körande till filialen på natten så kunde det stå en lång rad med bilar och en del med likadan Volvo som min, men när jag körde in och parkerade längst bort kom de alltid rusande efter min bil oavsett hur mycket matte skrek.

2014-2015 hade jag en Volvo som var nästan själv körande. Om man backade ut från en parkering och inte såg ut höll bilen koll på trafiken utanför, den kunde fickparkera själv, den satte på värmen i bilen själv en stund innan man skulle åka hemifrån om det var kallt ute, satte på och stängde av helljus i alla situationer, när man åkte hemifrån satte man på farthållaren och då anpassade den farten för trafiken runt om, om blinkade för att köra om höll den koll om det kom någon bil med hög fart. Man kunde se hur fort bilarna framför körde, och om man höll på och somna och köra av vägen styrde den upp bilen igen men tredje gången frågade den om det inte var dags att stanna och ta en kopp kaffe. Det fanns en krockkudde på motorhuven för fotgängare om man körde på någon. Om man höll på att köra på en människa om man körde under 50 km/tim skulle den bromsa själv men det var det ingen som ville testa om det fungerade men jag var med om en händelse som det var tur att jag inte har varit med om med någon annan bil. När jag skulle köra på en väg i Södertälje som var en avfart från motorvägen och man skulle lämna företräde (inte stanna) om det var någon bil som kom på den vägen. Det var en bil som körde en bit framför mig och jag tittade snabbt snett bakåt om det kom någon bil, men det gjorde det inte. När jag titta framåt igen har bilen framför mig stannat och jag kastar foten på bromspedalen för att panikbromsa men hinner inte innan bilen gör det, så den grejen fungerade också.