Jag har tidigare sagt att jag aldrig i mitt liv brutit något ben i kroppen fast vid närmare eftertanke så vet jag inte om det stämmer, jag fick en väldigt konstig analys från sjukhuset som de antagligen inte skulle göra idag. Jag åkte pendeltåg från Helenelund på den här tiden när jag var 17 år, och skulle till jobbet (Stockholmsbagaren). Stationen vid Helenelund ligger i en kurva och var på den här tiden (inte nu) kraftigt doserad så på den sidan där tågen kom från Stockholm lutade tåget ner nästan under perrongen, och på den andra sidan mot Stockholm lutade tåget upp en bit ovanför perrongen. 

När jag kom upp en väldigt tidig kall morgon så var tåget på väg att stänga dörrarna och åka. Då sprang jag mot bakersta dörrarna för att hinna med för nästa går ju inte förrän om en halvtimme. När jag nästan är framme och dörrarna håller på att gå igen, så halkar jag på glashal is, faller på ryggen och glider under tåget med minst halva kroppen. Som tur är såg konduktören det eftersom han fortfarande var kvar en bit ute på den böjda perrongen, hade han kört hade det varit klippt, med jag slog mig ganska rejält.

På Stockholmsbagaren hade vi en ovanlig läkare som samtidig var kotknackare, så han kunde snabbt se var problemet var, vid ryggslut/svanskotan, och ge behandling för det. Från att nästan inte kunnat gå så kände jag mig ganska bra nu. Men det blev tyvärr sämre snabbt igen. Läkaren skrev ut tabletter till mig som skulle ta bort det mesta av värken så att jag skulle kunna gå, utan att informera mig något om dem (skulle visa sig vara ganska starka tabletter) och skickade mig till sjukhuset för att röntgas, han trodde att min svanskota hade spruckit. När jag kommer dit har de mycket att göra och säger till mig att de inte tänker röntga mig för de tror också att jag har spräckt svanskotan men de kan ju i alla fall inte gipsa den, säger de.


Jag börjar känna mig bättre när jag äter tabletterna varje dag som läkaren sa och vi den här tiden hade jag en lite äldre kompis i Helenelund och vi brukade ofta ha större fester hemma hos honom, så vi fortsatte med det. Just när vi haft en sådan fest så hör vi på nyheterna att det är flera personer som har dött när de ätit sådana tabletter som jag och druckit sprit. Google fanns ju inte på den tiden men jag lyckades läsa mig till att de innehöll ganska mycket morfin, och man kunde bli beroende om man åt dem för länge, och jag hade fått ganska många tabletter. Jag blev i alla fall bra och slutade med tabletterna långt innan de tog slut.


Två gånger, båda i Sollentuna, har jag blivit så full, att jag nästan varit medvetslös, inte kunnat röra mig, och inte kunnat titta, men det konstiga är, att precis som när jag senare i livet, sjunkit så lågt att jag i stort sett varit medvetslös, så har jag minnen därifrån, en gång var nyår, och den andra gången när vi hade varit ute och festat och var på servicehuset, så bara låg jag och spydde, men jag visste vad som hände runtomkring fast jag inte kunde se. De kommenterade bland annat att jag spydde galla.


Hade ett troligtvis ganska farligt shownummer under den här tiden på fester som jag inte vet riktigt hur den kom till. Jag fyllde munnen med ganska mycket gas från en gaständare och tände på samtidigt som jag sprutade ut. Det blev alltid en väldigt lång eldsflamma som när de sprutar eld på cirkus men en gång tog huvudet eld för några sekunder innan jag hann släcka.


Hade väl ett par korta förhållanden här, en (Marie) som jag i efterhand inte förstår varför jag aldrig gick in på för allvar för jag gillade henne men träffade en gång en annan tjej som jag gillade på ett par fester. Den andra gången var hemma hos henne. Hon behandlade mig som om hon var en hungrig panterhona med svankande rygg på golvet, och när alla gått hem blev jag kvar där. Tyvärr fick jag reda på för sent dagen efter, när hon fick ett samtal, att hon redan hade en kille som låg i lumpen. Allt blir inte alltid som man önskar.


"Storebror" som var något år äldre än mig och hade körkort och jag började åka mycket på Kungsgatan och efteråt till Ekstubben som var Raggargården innan den brann ner. Det var ofta live uppträdanden från gamla kända rockband som Rockfolket, RockRagge, Burken, RockOlga, undrar om inte Jerry Williams var där, m.m.


Det var också där jag senare 1976 träffade min blivande fru Monika 1976, fast det var inte henne jag var tillsammans med då utan hennes kompis. De var inga raggarbrudar utan var där för att de gillade att dansa till den musiken. Vi körde i en röd Fort Kortina med silverränder och efter en tid kände de flesta till den bilen, men vi var och tittade på en Chevrolet Malibu SS som var snyggt lackad, upphöjd mycket i bakändan och med vit skinnklädsel. Vi bestämde oss för att köpa den tillsammans, men det gillade inte hans pappa, så hans pappa lånade honom pengar för att köpa den själv.

1975 köpte jag min första bil, en Ford Taunus 1964 med rattväxel och likström (räckte med att man glömt innerbelysningen på så var det kört) nylackad i original färg för 600 kr.

Under kommande tid var jag faktiskt med 3 olika gäng. Höll till och bodde ibland nästa med 3 andra killar på Södermalm, varav en var Anders, klasskompis i Gymnasiet. De hade en rockgrupp så det blev att vi gick på många rockkonserter då, många på Gröna Lund och några ställen till på grupper som Status Quo, Queen, Kiss, Dee Purple, Budgie m.m.