Hade faktiskt en händelse så sen som februari 2017 när man nästan kan säga att man ser att jag fortfarande har kvar mina änglar. kom körande mitt i natten på motorvägen från Enköping mot Bålsta. Det var fruktansvärt glashalt den natten och plötsligt såg jag varningsblinkers från en lastbil som kört av motorvägen på vänster sida. Jag hinner få ner hastigheten lite men har fortfarande ganska bra fart när jag ur mörkret plötsligt ser en svart vägg framför mig över hela motorvägen. Det var undersidan av långtradarsläpet som vält tvärs över vägen. Lyckades komma förbi på vägrenen där det fanns ett litet utrymme att komma förbi. Stannade på andra sidan för att hjälpa chauffören som stod högt där uppe och inte kom ner eftersom förarhytten vält på tvären. När jag pratar med räddningstjänsten samtidigt som jag pratar och försöker hjälpa chauffören hör jag hur det kommer en långtradare i hög fart på andra sidan släpet. Den lyckades också med väldigt liten marginal komma förbi på vägrenen utan att kunna sakta farten något, så den susade förbi mig och lite längre bort förbi min bil i cirka 100 km/tim.

När jag idag har gått i pension, mycket för min frus skull eftersom hon har en mycket jobbig ärftlig sjukdom, DM 1, använder jag inte bilen mycket alls längre. från att ha kört cirka 200 mil i veckan så använder jag ibland bara bilen 1 gång var annan vecka cirka 2 mil i veckan, lever livet i naturreservatet hemma hos oss ett par timmar om dagen med min hund. jag tror att jag hade trivts att växa upp här också och jag mår väldigt bra här nu, så det är väl inte troligt att det ska kunna hända några fler saker nu ????..........Eller ?

Känns bra att ha fått bekräftat att man har ett bra fungerande larm om det händer något, För ett par veckor sedan när jag höll på att laga mat, hände det massa saker samtidigt så jag råkade bränna lite lök, det var inte så farligt och rök inte så mycket men brandvarnaren löste ut, och ett par sekunder senare, innan jag hann koppla loss brandvarnaren så ringde väktarbolaget som vi har, de kan koppla in en kamera så de såg att det inte såg ut att vara någon fara, och samtidigt löste larmcentralen ut. Vi har ju tidigare varit med om ett par händelser innan vi haft en bra brandvarnare där vi ändå på något sätt blivit varnade. Det första var när vi hade våran förra hund, Nalle och några katter. Jag tror att det var någon av katterna som lyckades ha omkull en hårtork som låg på en fåtölj i vardagsrummet med kontakten i. Den gick igång och fåtöljen började brinna. Katterna gömde sig men hunden sprang ut och in i vardagsrummet och skällde högt så att vi skulle se att det brann. En annan gång, där vi bor nu fast för länge sedan, hade Monika och jag somnat på dagen i sofforna mitt på dagen. Vi hade inga djur då och jag hade en tid innan tömt täljstenskaminen på aska som jag uppfattade att det inte kunde finnas kvar någon glöd i. Helt plötsligt vaknar jag upp och rundtimmerväggen har börjat brinna och Monika sover djupt. Jag hann släcka snabbt och skadorna hann inte bli så stora så de syns inte så mycket idag trotts att lågorna var ganska stora. Jag måste av någon anledning vaknat upp ur min djupa sömn precis när väggen antänts.

Jag håller på att släktforska en del och ibland verkar det som om mina föräldrar försöker hjälpa mig.

En dag när jag höll på framför datorn så fick jag för mig att jag skulle hämta min pappas gamla plånbok som jag fortfarande har kvar fast det var 10 år sedan han dog. När jag tittar i den så hittar jag ett visitkort som har samma namn som en syssling till mig som ingen av oss har haft någon kontakt med, bara min pappa när han var en ung man.

Jag har ett svagt minne av att min pappa sa en gång att han flera gånger när han var taxiägare kört en person till Djursholm som han i efterhand trodde att han kunde vara släkt.

Adressen och telefonnumret på kortet stämde inte men jag fick fram en annan adress i Djursholm på en man med samma namn så jag ringde upp honom och frågade om namnet på hans farfar var samma namn som en av min farmors bröder och det var det.

När jag frågade honom om visitkortet så blev han väldigt förvånad men sa att det var hans, han lämnade inte ut dem så ofta.

Han kom hem och besökte oss och det visade sig att min pappa hade kört hem honom flera gånger i taxi men han hade ingen aning om att det var hans pappas kusin som han träffat flera gånger hos min farmor när han var en liten kille och han ville se visitkortet som jag hittat.

I samma veva hittade jag ett kort på en liten bebis som jag sett förut i min farmors album men plötsligt ser jag att det står ett virkat namn på bebisen. Det är ju min nyfunna sysslings lillasyster.