- Mina Änglar
- Klimatsmart livsstil
- Katt Sir Carl
- DM1 Monika
- Diabetes typ 1 min sjukdom
- Djur i mitt liv
- Gamla tider
- Kontakt
- My Guardian Angels
När vi växte upp fanns "Kungens får" Vid Åkeshovs stall och ladugårdar. På sommaren vallade de dem till Gärdet varje år, (hur hade det gått i dagens trafik). Men vi var ett par småkillar som hjälpte till att valla dem i Åkeshov/Ängby ett par gånger.
Det var väldigt enkelt för när man såg att några får sprang åt sidan så pekade man bara på den för en Border Collie så vallade den in dem. Sedan när alla fåren var inne i den stora ladan och alla åkt hem så var alltid hundarna i ett högt instängslat utrymme mellan fåren och utgången och vaktade dem. En dag klättrade vi småkillar över stängslet till dem och de blev glada med sällskap från några som de träffat innan.
Ett par år senare sov vi i tält en helg på min tomt, jag Blomman som var 1 1/2 år yngre än mig, Kicki som var 10 månader äldre och Karin som var 1 1/2 till 2 år äldre än mig. Eller sov, vi sov väl inte så mycket, vi var ute väldigt långa sträckor, bland annat var vi vid Kaananbadet som var en ganska bra bit att gå till. När vi gick efter klipporna vid Mälaren hörde vi ett plaskande från strandkanten, när vi kom fram var det en ganska stor gädda i en bergsklyka som jag tog upp med händerna, "den måste vara sjuk" sa jag och släppte ner den i Mälaren igen och just då såg jag gammelgäddan alldeles framför, det var den som hade jagat in den.
När vi väl kom tillbaka till tältet låg Blomman och jag länge och kände Karin på brösten, hon hade ganska stora bröst och vi tyckte att vi var ganska stora, jag hade väl idag trott att vi var äldre än vi var med tanke på allt vi gjorde den natten om det inte var det att jag vet på dagen hur gamla vi var. Det var nämligen 3 September 1967, natten för högertrafikomläggningen, jag var 10 år och Blomman 9.
Klockan 02:10 nästan 3 timmar för tidigt rev vi ner ett par vägmärkspilar från vänster till höger, vi fick för oss att vi skulle hjälpa dem lite eftersom vi trodde att de hade missat det. Just när jag var på axlarna på någon och rev ner ett vägmärke på Gudmundrågatan kom Karins pappa hem från jobbet och sa till oss "vet ni vad det kostar om de upptäcker er, 400 kr" men han sa inget om att vi småungar skulle gå hem.
En kompis (kommer inte ihåg om det var Janne) och jag gjorde livsfarliga saker i vattnet också. Vi simmade ju ibland ut förbi länsarna som man inte fick göra på badplatserna, men en gång simmade vi över farleden på Ängbybadet eller om det var Kaananbadet där det kunde komma fartyg, nästan till andra sidan.
En gång när jag dök flera meter ner utanför den bryggan som gick längst ut hittade jag en silverring med en grön stor sten eller pärla på. den var lite tillknycklad men det var en riktig silverring med stämpel. När Eva såg den ville hon låna den och gick mycket och beundrade den på sitt finger. När jag ville ha tillbaka den sa hon "Nej jag kan väl få den" nej sa jag fast jag fick inte tillbaka den. Det där pågick några dagar och till slut fick hon den.
Det var inte konstigt att för små barn köpa ut något som idag betraktas som vapen. Pilbågar både gjorde jag och köpte flera som jag övade mig med i skogen. När jag sedan i övre tonåren på Gröna Lund var mästare på att skjuta med pilbåge var det många som jublade och det blev flera priser, men han blev inte glad när jag sköt en pil i min tavla medan han hämtade pilar från tavlan bredvid.
Kastknivar köpte jag också som vi övade med i skogen.
Blomman och jag hade en kompis vars pappa var yrkesofficer. Han hade flertal vapen hängande på väggarna och även ammunition utan att vara inlåst, det var andra tider då, Våran kompis snodde ammunition och vi gjorde vad vi kunde för att de skulle brisera mot stenarna i skogen. Jag tror att Blomman höll på att bli träffad av en kula eller om det var att den träffade lite i handen, kommer inte ihåg, men vem som helst av oss kunde ha fått en kula i oss.
