Visst har jag med mig mina skyddsänglar fortfarande som pensionär

När jag övar balans och leker pensionärslekar över stock och sten dagligen. En dag när jag balanserade på en stock en bit i luften så hade jag inte lagt märke till att den var hal och mitt i stocken åkte benen om varsit håll av stocken och jag tog mark ½ cm innan det hade gått riktigt illa, det var också någon som fick mig att hålla händerna som stöd mot stocken i grenen.

Det är tur att sedan den sommaren när jag gick på judoträning i 10 års åldern så sitter det i ryggmärgen att man faller rätt utan att skada sig t.ex. när man halkar på is eller blöt mossa på berg så ska man falla på ett sätt men när man, som jag gjorde nyligen, hoppar upp på en sån stock som på videon, krokigsluttande och lite gunande så måsten man ha bra fart, annars kommer man inte upp men häromdan så hade jag lite för mycket fart och snubblade med foten och när man då faller huvudstupa från höjd ska man rulla över ena axeln så det gick omedvetet bra den här gången också uta att det gjorde ont.

Takterna sitter i från ungdommen. 

Det är inte så lätt att se på bilden som i verkligheten men det är bramt upp väldigt högt och jag vill ha lite mer utmaning så idag tog jag mig upp den här vägen till utsiktsberget från stranden.