Men innan jag började bygga huset hade jag fått tankar i huvudet att jag ville söka upp något mera äventyr igen.

Jag hade bestämt att jag skulle börja med fallskärmshoppning. På den tiden var det inte på tal om att man fick hoppa med någon annan första tiden utan det var en kort utbildning på marken hur man skulle landa, vika ihop skärmen och hur man skulle bete sig om det blev något fel på skärmen. På den tiden var reservskärmen rund så det gick väldigt fort ner då och man måste falla rätt för annars var det stor risk att bryta benen eller ännu värre när jag var där, en som bröt ryggen. Övningsfallskärmarna som man skulle hoppa med i början vikte man inte heller själv ihop utan en annan nybörjare som vikte ihop efter sitt hopp.

Jag kom i alla fall upp i ett flygplan för mitt första hopp i ett plan som såg ut som det kom från 2:a världskriget.

Jag fick sitta närmast dörren på planets sida eftersom jag skulle hoppa först, dörren var hela tiden öppen och när piloten gjorde en sväng när vi kommit upp som han aldrig ska göra med fallskärmshoppare i så att dörrhålet pekade nästan rakt ner så höll hoppledaren på att spy och skakade på huvudet åt piloten.

Jag hoppade ut och i de första hoppen dras fallskärmen ut automatiskt ganska snabbt, men jag fick fel på min skärm som beror på den som packade skärmen innan. Jag började med en gång jobba med min skärm som jag lärt mig för att försöka få ut skärmen. När jag börjar närma mig gränsen när man måste dra i reserven, 300 m, så hörde jag i örat hoppledaren från marken säga "försök en gång till och dra sedan i reserven.

Jag ville ju inte dra i reserven i mitt första hopp så jag var säkert under 250 m innan jag drog.

Jag hörde efteråt att hoppledaren i planet hade sagt till tjejen som skulle hoppa efter mig. "Titta på Claes, titta vad han jobbar med skärmen, titta vad duktig han är" och precis när han säger igen, "titta vad duktig han" så drar jag i reserven och faller fritt igen och då sliter han in henne i planet, fast hon sa att hon inte hade sett något för då hade hon aldrig hoppat.

När jag kommer ner på marken känns det som jag kommit ner på 1 sekund i mitt första hopp och när jag går mot hoppfältet så kommer alla springande mot mig, skräckslagna eftersom det var mitt första hopp och jag dragit så sent i reserven. När de närmar sig mig och ser att jag kommer med ett stort leende så vänder hälften.

Vi hade fått lära oss att när vi haft ett reserv drag så måste vi snabbt upp igen så att vi inte blir rädda, men det började blåsa så jag fick sitta och vänta. när jag väntat några timmar kom hoppledaren som lärt mig och frågade varför jag var kvar? han trodde att jag skulle åka hem direkt.

Någon vecka senare när någon annan nybörjare hoppade så missade han landningsplatsen och hamnade i skogsbrynet och fastnade högst upp i trädkronan med fallskärmen och kunde inte komma ner. Ingen verkade förstå hur de skulle hjälpa honom så jag klättrade upp och hjälpte honom ner.

En annan gång när vi kom in i lunch/fikarummet så låg en lite mer erfaren tjej på ett bord hela dagen och klagade på att hon hade ont i ryggen. Till slut hade en kompis åkt in till sjukhus med henne. När de tagit röntgenbilder på henne kom läkaren ut efter ett tag och sagt. "va fan håller du på med egentligen", vadå, jag har lite ont i ryggen. "Lite ont i ryggen, du har ju brutit ryggen". Träffade en kille för en liten tid sedan som var släkt med henne, han sa att han fått höra att när hon fått reserv drag, så tyckte hon att hon kunde landa på fötterna som med den vanliga skärmen.

Vi hade ju 2 flygplan i Stockholms fallskärmsklubb. En som tog 9 hoppare och som man hoppade ut genom sidan, och en cessna som jag har för mig bara tog 4 åt gången, som man också hoppade ut från sidan. Men en gång lånade vi en cessna från Västerås fallskärmsklubb, och den var lite mer spännande för då skulle man gå ut en bit under vingen och ställa sig vid hjulet innan man hoppade.

En del hoppare som hade hoppat mer än 500 hopp och aldrig haft ett reserv drag var oroliga för hur de skulle reagera när de skulle få ett själva. I mitt 13:e hopp hade jag just en sådan hoppledare på marken. Jag hoppade och fick fel på skärmen igen men den här gången hade jag dessutom fastnat med ena armen i linorna så jag kunde inte dra i reserven för då hade det antagligen blivit mycket värre. Jag jobbade hårt för att komma loss men hoppledaren på marken hade inte sett att jag fastnat och började hysteriskt skrika, "dra i reserven, dra i reserven". Jag kom i alla fall loss till slut och kunde dra i reserven och svartklädd som jag var hamnade i ett rapps fällt och kom upp gul som en kanariefågel. Kom fram till den hysteriske hoppledaren som sa "grattis till ditt första reserv drag". "Det var mitt andra" sa jag och då höll han på att svimma