Vi hade mycket natur runt oss och fick från väldigt tidig ålder röra oss väldigt fritt på stora avstånd men jag minns tydligt när jag som väldigt, väldigt liten knatte fick för mig att jag skulle rymma eller var det att upptäcka världen lite tillsammans med min granne Kicki som var nästan 1 år äldre än mig, minns inte om hon hade lite större cykel men jag trampade på min lilla trehjuling med plåtflak och trampor fram vid hjulet.

Minns när jag tittade ner på tramporna när vi svängde höger vid stora vägen.

När vi kom till en återvändsgata såg vi en polisbil svänga in och vi kastade ifrån oss cyklarna och gömde oss i buskarna.

Vi fick, när vi kom hem höra att det var oss som polisen letade efter.

På den här tiden var det inte all ovanligt att barn hade kniv på sig och ibland tändstickor eller yxa, hade t.o.m. ett stilett under en period.

När Kicki och jag något år senare var i skogen i närheten började jag elda i gräset vid en sten (minns exakt hur det såg ut) Kicki stod snett bakom, men gräset var torrt och högt så det spred sig snabbt runt stenen och vi försökte släcka men det gick så fort så till slut sprang vi.

När vi kom hem till mig och stängde dörren så skrek Kicki direkt

"CLAES HAR TÄNT PÅ SKOGEN"

När vi kom tillbaka till skogen med mina föräldrar så hade alla boende i närheten ryckt ut med hinkar och slangar och lyckats släcka elden.

När jag var högst 5 år skulle mina föräldrar åka iväg ett ärende så de lämnade mig hos farmor och farfar. De hade flera gäster hemma som min farmor ofta hade. När mina föräldrar slutligen kom och hämtade mig fick de höra från farmor att jag hade gråtit mycket. När vi kom in i bilen tittade jag med glad min ner i näven full med kronor och sa, "nästa gång ska jag gråta ännu mer".

Jag har också en händelse som jag minns starkt när jag tror att jag inte var mer än 5 år när jag åkte en Ålandstur med min mamma och pappa. På den här tiden var Ålandsfärjorna betydligt mindre än idag så om det var vågor som var 4-5 meter höga så var det inte så att färjorna bröt igenom vågorna utan de rullade med vågorna och det var just vad som hände oss. Det kom vågor så toaletterna var fulla av folk som låg och spydde, om man gick trapporna upp så gick trappan nästan rakt upp emellanåt. Matsalen som vi satt i efter ett tag satt folk och spydde överallt, själv stod jag på en soffa och hängde vid ett litet runt fönster och ropade "Pappa pappa, nu kommer en ÄNNU större våg" och så hörde man hur alla spydde i matsalen.